Föralltid..

jag minns när man var liten och sa till varandra att man föralltid skulle vara vänner, att inget skulle kunna komma emellan vänskapen. Fast sedan med facit i hand vet man att med åren tynar det bort, så kommer det alltid att vara. Jag tror aldrig att det har varit på riktigt, jag tror bara att den blå väggen har blivit osynlig, den får bara inte bli synlig igen. Jag hoppas bara att jag verkligen har funnit ordet, att det nu sitter på plats och att det blir väl omhändetaget, jag är villig att behålla det.

Det finns delar av mig som säger att det är så gott som bortblåst,
bevisa motsatsen. Motsatsen med flera års lärande.

Allt handlar inte om det..