tisdag 18 november 2008

Det säger bara klick...

Det finns inget som är så jobbigt som olycklig kärlek och tyvärr så kommer man på sig hur mycket något betyder för en alldels för sent, när det redan är förlorat. Vad kunde man egentligen ha kunnat göra för att förhindra det? När innte ens huvudet kan styra känslorna vad kan man då göra?
"När hjärtat säger till får huvudet säga, vad det vill." Ibland önskar man väl kanske att vissa tankar kunde styra hjärtat, de tankar som vrider tillbaka tiden till det bättre, men tyvärr kan de inte det.

Det starkaste bandet man kan ha till en person är nog syskonkärlek. Nu i två dagar har jag gråtit med min lillasyster och vi har skrattat till gamla minnen. Vad som än händer så vet jag att hon alltid kommer finnas för mig och hon vet att jag kommer finnas där för henne. Det kvittar hur mycket vi bråkar med varandra, hur mycket vi än hatar varandra ibland, så älskar vi varandra innerst inne.

Inga kommentarer: